I Sverige pågår just nu en ohälsosam process som syftar till att långsamt ta död på den svenska elitfotbollen. Första steget tog man under 2010 när Allsvenskan fick ett publikdödande spelschema och nu är man snart redo för nästa steg när man bland annat diskuterar färre lag i Allsvenskan och slutspel. Den här artikeln ger ett bra varnande exempel åt vilket håll sådana beslut på sikt kommer föra Allsvenskan när det gäller publik och ekonomi. Vi som minns 90-talets experiment med slutspel i Allsvenskan och som varje år kan bevittna hur ointressant Elitserien i ishockey är innan slutspelet inser att det som föreslås även blir en sportslig katastrof.
Så vad ska man göra istället då?
I. Vårda spelschemat!
En rak allsvenska med 16 lag (30 matcher) fungerar utmärkt så länge man kan ordna ett stabilt och jämnt spelschema som inte varierar för mycket från år till år. Från vecka 15 i april till vecka 46 i november är det 32 veckor och denna tid fungerar relativt väl som standardspelschema med avseende på väder och gräskvalitet. Om man räknar med att några veckor alltid försvinner p g a landslagsuppehåll innebär det att man måste ha dubbla matcher under ett fåtal veckor. Under EM och VM-år blir det några fler dubbelveckor och det gäller att sprida ut dem jämnt över säsongen.
II. Fasta speldagar i veckan!
Här krävs en balans mellan vad olika supportergrupper föredrar, vad tv-bolagen vill ha och när andra ligor spelar sina matcher. Jag bedömer själv att en mix av två fasta speltider, söndag kl 17 och måndag kl 19, är den kompromiss som bäst tillgodoser de flesta grupperna.
III. Belöna goda sportsliga prestationer!
Idag fördelas medel från centrala avtal enligt formeln 74-13-13 där den första delen fördelas lika mellan lagen, del två baseras på placeringen i serien och del tre baseras på hur ofta man visas i tv. De flesta andra ligor har en annan fördelningsnyckel som belönar sportsliga prestationer i större utsträckning, t ex 50-25-25 eller 40-30-30. För att öka konkurrensen är det nu dags att Allsvenskan genomför en sådan förändring till minst 50-25-25 eller kanske 50-30-20.
IV. Inför prispengar i Svenska Cupen!
För att öka Svenska Cupens attraktivitet måste man få in prispengar i denna vilket har föreslagits tidigare. Kanske bör man här överväga att sälja ut namnrättigheteten till denna cup för att få in medel, alternativt får man ta pengar från den allsvenska potten. En rimlig prispott bör minst ligga på 5 Mkr, dvs 2 Mkr till vinnaren, 1 Mkr till tvåan, 0,5 Mkr till de två förlorande lagen i semifinalerna och 0,25 Mkr till de fyra förlorande lagen i kvartsfinalerna.
V. Skapa en ligacup!
En ligacup med bara 32 lag (16 från Allsvenskan och 16 från Superettan) är ett bra sätt att öka antalet matcher och få upp temperaturen i början av säsongen. De maximalt fem matcherna i ligacupen ska spelas under första halvan av säsongen och finalen skulle kunna läggas mitt i säsongen (vecka 31). Man bör definitivt försöka sälja namnrättigheten till en sådan ligacup för att få ihop till rimliga prispengar som gör turneringen mer attraktiv.
Håller med om allt utom det sista förslaget. En "ligacup" känns verkligen som helt omöjlig, speciellt med tanke på den redan existerande cupens problem och låga status.
SvaraRaderaAnonym 23:25
SvaraRaderaKanske är jag lite överambitiös och influerad av England när det gäller punkt fem men jag tror att en sådan cup kan vara positiv.
Några anledningar till befintliga cupens låga status är dels bristen av prispengar och dels att den är utspridd under så lång tid av säsongen. Det blir så långt mellan matcherna att ingen minns vad det är man tävlar om till slut. Med en ligacup som är koncentrerad i början av säsongen och svenska cupen som borde ha sin tyngdpunkt i slutet av säsongen blir det större engagemang och intensitet i båda cuperna.
En ligacup skulle dessutom Svensk Elitfotboll (lagen i Allsvenskan och Superettan) kunna arrangera själva utan inblandning av Lagrell och hans korrumperade fatcats på fotbollsförbundet. Man kan ragga sponsorer och tv-avtal till den själva vilket ger ett ökat konkurrensmoment.