- Med två defensiva mittfältare som försöker göra samma jobb tappar vi i praktiken en spelare på plan. Ett plus ett blir inte två i den ekvationen!
- Nyttan av att ha en mittfältare mer på plan understiger förlusten av att ha en anfallare mindre.
- Våra innermittfältare och mittbackar opererar så nära att de ibland hämmar varandra och inte är helt klara på vem som ska gå in i vissa situationer, därav lite taffligt försvarspel i vissa lägen.
Ett möjligt alternativ till 4-2-3-1 skulle kunna vara 4-1-4-1 som inte är ett så stort steg att ta. Detta ger dock en tydlig skillnad när ytterligare en mittfältare har ett utgångsläge lika högt som Drugge idag och när den defensiva balansspelaren är ensam och därmed får ett tydligare ansvar. Vi har dessutom spelat 4-1-4-1 tidigare med framgång, bl a vid 5-2 mot Elfsborg 2008 och 4-0 mot Gnhiet 2010, och det kan nu vara värt att ta sig en ny funderare kring den uppställningen.
Håller med om 4-1-4-1. Gurra var perfekt för den rollen. Seb är dock inte lika perfekt, blir väldigt farligt att tappa boll där. Skulle nog föredra JJ faktiskt.
SvaraRaderaMen du har rätt i att det är slöseri med två def-mittar, som mest springer ihop. Det bidrar starkt till det svarta hålet vi har på mitten.
El Barto:
SvaraRaderaJag tror själv att JJ har för kort aktionsradie och speed för att spela ensam defensiv mitt. Kan inte Seb spela nån match så skulle nog Bjarna kunna skolas om. Spontant tror jag även att en sån roll skulle få Falex att växa men frågan är om han skulle växa tillräckligt.