Men att skriva bra kontrakt är bara en del av sportchefsrollen, det viktigaste är ju faktiskt att värva "rätt" spelare. Spelaren ska ju både ha talang, utvecklingspotential, passa in i lagets spelidé och även smälta in i laget socialt. Och att allt detta inte är helt lätt tror jag alla förstår. Ajax klubbdirektör vittnade 2010 om att bara var 12:e transfer (8,3%) som Ajax gjorde under en tioårsperiod betraktades som framgångsrik och frågan jag nu ställer mig är om Håkan slår dessa siffror?
I tabellen nedan finns de 30 spelare som har kommit in i A-laget under Håkan Milds tid som sportchef (har jag missat någon?) och de är graderade enligt betygsskalan Bra, Ok och Dålig. I betyget värderar jag enbart hur spelaren fungerade under sin tid i Blåvitt eller hur han har fungerat hittills för de spelare som finns kvar. Av dessa får bara fyra spelare betyget Bra vilket motsvarar ca 13%. Naturligtvis finns det några i gruppen Ok som fortfarande har en stor chans att höja sitt betyg innan de har spelat färdigt hos Blåvitt så den här procentsiffran borde öka.
13% är hur som helst bättre än vad Ajax redovisar men det är svårt att avgöra om vi borde vara nöjda med det eller vilket procenttal man ska ha som mål. Någon som har liknande siffror från andra föreningar?
Edit 2011-06-11:
Tabellen uppdaterad med kategorin Ännu oklart samt Milds 31:a spelare till A-truppen, Joel Allansson.
Söder, Dyrestam, Bjarnasson och Sana tycker jag ändå är bra. Kanske borde ha Möcke bra med som ett alternativ också?
SvaraRaderaPär Ercsson och Nicklas Carlsson däremot tycker jag borde stå på dålig...
NC var ju kung när han väl spelade, om det inte var för skadorna hade han ju t.o.m. platsat under "möcke bra" kategorin. han levererade på varje position JO fick för sig att slänga in honom på. :)
SvaraRaderaEldin måste väl ändå ses som en dålig värvning, utan tvekan.
SvaraRaderaNja, tycker nog Eldin gjorde en ok insats.
SvaraRaderaSka uppdatera listan med ytterligare en kategori för fortfarande aktiva spelare, "Ännu oklart", där jag är lite osäker på betyget. T ex Kamal och Pär borde nog ligga där, säkert några till.
Men det måste ju ställas i relation till vad spelaren kostade? Är Bastian en lika dålig affär som Dallex? Nej, givetvis inte för den ene var i stort sett gratis och den andre var en etablerad spelare som värvades för miljonbelopp och sedan släpptes för småpengar.
SvaraRaderaDet tabellen i första hand försöker visa är Håkans talang att hitta rätt spelare till A-laget, hans fingerspitzgefühl för att göra truppen starkare och bättre.
SvaraRaderaDå spelar det mindre roll om den ena spelaren var dyr och den andre billig, om spelaren inte tillför något till truppen är det en dålig värvning i båda fallen (även om en dyr dålig affär naturligtvis svider mer...).
Lite intressant att kommentera denna artikel långt senare. Nu när vi har facit hur ser det då ut?
SvaraRaderaFöljande värvningar kan konstateras som "bra":
- Sigurdsson, Eriksson, Hysén och Christensen precis som anges i tabellen. Vilka kan vi addera till idag 2 år senare? Förslag: Johansson, Söder, Dyrestam, Bärkroth, Sana, Allansson. Sammantaget 10 st. Dvs, var tredje värvning blir en framgång.
- Hur många är "OK"? Vissa av de som anges på listan; Karisik, Dahlin, Lund, Sandberg, Carlsson, Bjarnasson, Stiller, Valgardsson. Sammantaget 8 st. Dvs var fjärde värvning är ok.
- Hur många är "misslyckanden". Dels de som anges på listan: Gerba, Ranegie, Diaz, Stenman, Alexandersson, Turunen, Björlund, Tillkommer: Svensson, Drugge, Ericsson, Faltsetas, Mustafa. Sammantaget 12 st. Dvs, 4 av 10.
Rent procentuellt måste man med denna genomgång ge Håkan Mild ett bra betyg, alltså baserat på denna rent matematiska genomgång.
Dock skiljer sig värvningarna åt i karaktär. Att värva en yngre talang och ge dem chansen - detta innebär alltid ett risktagande, och här kan vi förvänta oss att inte alla kommer att slå igenom på allsvensk nivå. Samtidigt är det viktigt för svensk fotboll att unga talanger får chansen, och kostnaden för ett misstag är begränsat i ekonomiska termer. Detta är ett utvecklingsarbete som är en av nycklarna i svensk talangutveckling. Exemplen på framgångsrik talangutveckling i listan ovan är många: tex Sigurdsson, Eriksson, Johansson, Söder, Dyrestam, Bärkroth, Sana, Allansson. 8st. Riktigt bra betyg.
Värre är om man har ett misslyckande i att värva mer etablerade spelare där den ekonomiska risken är större. Här gick t ex Blåvitt fel i värvningar under andra halvan av 90-talet. Hur har Mild lyckats på denna punkt? Framgångsexempel:
Hysén och Christensen. Att ställa mot misslyckandena (dvs värvningar som skett av etablerade spelare/ internationell eller allsvensk nivå: Gerba, Alexandersson, Turunen, Svensson, Drugge, Ericsson. Kan noteras av de misslyckade värvningarna så har åtminstone Drugge och Ericsson och inte minst Ranegie lyft sig sedan de lämnat Blåvitt. Alltså har Mild ett mycket sämre facit i att värva etablerade spelare.
Tycker att det säger mycket om Blåvitt idag - en riktigt bra talangfabrik, men där man i hög utsträckning misslyckas med etablerade värvningar.
Ser man till de senaste årens värvningar tycker jag att trenden fortsätter; ytterligare talanger som utvecklas; tex Moberg Karlsson och Larsson. Därtill ett antal etablerade spelare som inte levererat enligt förväntningar (Sobralense, Gerzic, Farnerud).
Slutsats: Fortsätt den framgångsrika satsningen på talangutveckling. Större noggrannhet vid värvning av etablerade spelare. Kanske värva färre etablerade spelare. Den bästa konkurrenssituationen är att ha etablerade spelare som konkurrerar med yngre om en plats i startelvan. Idag har Blåvitt ett överflöd av svagt presterande etablerade spelare t ex på innermittfältet. Etablerade spelare skall istället skapa mervärden för laget som helhet som t ex Hysén, Bjärsmyr och Alvbåge.
Intressant sammanfattning! Nån gång ska jag ta mig tid att uppdatera den här gamla tabellen.
SvaraRaderaJag håller med dig att Håkan har ett riktigt dåligt track record när det gäller etablerade spelare och i synnerhet dyra spelare. Bara killarna nedan har ju kostat närmare 20 mkr vilket är mer än halva den nya Kamratgården.
- Ali Gerba 3 mkr
- Daniel Alexandersson 3 mkr
- Pär Ericsson 7 mkr
- Nordin Gerzic 7 mkr
Nu kan vi summera Håkan Milds tid som sportchef. Hur har han lyckats de senaste åren? Har fortsatt summeringen ovan och gått igenom värvningarna från sommaren 2011- mars 2014 och kommit fram till följande lista:
SvaraRaderaLyckade värvningar: (6 st) 60 %
- Vibe
- Johansson, A
- Bjärsmyr
- Alvbåge
- Salomonsson
- Haglund
OK värvningar: (1), 10 %
- Waehler
Misslyckade värvningar (3), 30 %
- Farnerud
- Gerzic
- Sobralense
Ännu oklart
- Svensson, G
- Mané
- Mahlangu
- Smedberg-Dalence
- Bojanic
- Augustinsson
Kan ha missat någon, men har fångat upp de viktigaste. Mild har lyckats bättre de senaste åren. sju av tio värvningar har lyckats bra eller OK. Han har bl a haft framgång i att locka hem hemvändare som presterat väl. Men fortsatt kvarstår faktum att han har en relativt stor andel misslyckanden i prestigevärvningarna.
I en jämförelse med toppkonkurrenterna så kom jag fram till följande lista:
Malmö FF
Lyckade 64 %
OK: 29 %
Misslyckade: 7 %
Framgångsrika värvningar de senaste åren. Även i prestigevärvningar. Klar förbättring jämfört med tidigare år.
Helsingborg:
Lyckade, 57 %
OK: 29 %
Misslyckade 14 %
Också framgångsrika värvningar, dock betydande kortsiktighet i flera fall, dvs spelare som lämnat efter kort tid. Har skapat ryckighet i utvecklingen av truppen.
Elfsborg:
Lyckade.31 %
OK, 23 %
Misslyckade, 46 %
Inte lyckats lika bra som tidigare, haft en stor trupp vilket försvårat för flera nya spelare att hitta sin plats i laget.
AIK:
Lyckade 42 %
OK; 25 %
Misslyckande: 33 %
Lyckats bättre under senaste året, även om man gått fel i några prestigevärvningar.
Sammantaget är bilden att Mild statistiskt lyckats något bättre än flera av konkurrenterna. Detta givet mina subjektiva bedömningar av respektive transfer. Men vad gäller prestigevärvningar kan man nog notera att Malmö och Helsingborg haft större framgång de senaste åren. Tidigare bästa trupputvecklaren Elfsborg visar nu en nedgång efter att tidigare varit bäst i klassen. AIK uppvisar en splittrad bild, ordentligt framgång i många viktiga transfers men samtidigt tydliga misslyckanden i form av tex Majstorovic.
Det är inte ett lätt jobb att vara sportchef. Håkan Mild måste ges ett klart godkänt i den rollen, många unga talanger som utvecklats och framgångsrikt har han lockat hem flera tidigare spelare, samt även Hysén, vilket lagt grunden för Blåvitts framgångar. Men det finns lite för många plumpar i protokollet i form av misslyckade prestigevärvningar för att Mild skall ges ett allra högsta betyg. Där kanske vi har skillnaden mellan topplacering och guld.
Väldigt intressant jämförelse även om det är lite hårt att sätta Farnerud som en misslyckad värvning. Jag håller dock med dig om att det är svårt att vara sportchef och att det blir många subjektiva bedömningar.
Radera