Det blev mål redan efter 8 sekunder idag men det dröjde ändå till 89:20 innan Blåvitt dödade matchen helt med Sellas straffmål. Dessförinnan hann man med att tappa två ledningar och nästan hela matchen till publikens stora frustration och förtvivlan. Men vi fick jubla på läktarna till slut.
Att mental styrka är hårdvaluta hos IFK Göteborg just nu märker man på det sätt som tränarna ständigt peppar och uppmuntrar sina spelare. När spelarna kom ut till andra halvlek följde Magnus Edlund med ut på plan och gick runt och snackade med alla spelarna individuellt ända tills domaren skulle blåsa igång matchen. Efter slutsignalen samlades alla spelare och ledare i en ring för ett avslutande snack innan man gick bort för att tacka klacken.
Tobias Hysén blir allt bättre på sin vänsterkant och det påminner lite om när Sella var som bäst på sin högerkant under 2007-2009. Tobbe utmanar, slår inlägg, rycker förbi backarna och utgör ett ständigt hot för försvararna. Idag spelade han fram till två mål och ordnade dessutom straffen som gav det avgörande 4-2 målet.
Centralt i anfallet gjorde Sobra sin bästa match i den blåvita tröjan och skapade väldigt mycket framåt. Fortfarande återstår frågan vem man ska para ihop honom med för att få bäst resultat men jag tror inte DMK är ett dåligt val. David löper mycket och aggressivt, visserligen ofta ungdomligt naivt, men skapar genom detta ändå större ytor för Sobra att röra sig på. Med två vänsterfötter hos Hysén och DMK kunde man idag dessutom överbelasta anfallen på vänsterkanten med gott resultat - tre av våra mål skapades där.
Defensivt föll dock laget in i gamla synder när dåligt fotarbete och slarvigt markeringsspel bidrog till Mjällbys båda mål. Idag fick det tack och lov ingen avgörande betydelse men det är oroväckande att laget är så lätt att såra. I en intervju som jag gjorde med Håkan Mild i veckan så säger han att det inte är aktuellt med några nyförvärv men fan vet om jag håller med där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar