Själva arenastaden runt arenan är inte färdigbyggd ännu och kollektivtrafiken är grymt underdimensionerad när det kommer så mycket folk. En del av detta kommer naturligtvis att bli bättre med tiden men det kommer inte förändra känslan av att arenan ligger långt från stan och att man får stå och köa länge till kollektivtrafiken för att komma tillbaka till stan efter evenemanget. Ungefär som om Ullevi hade varit placerat borta vid SKF i Gamlestan och alla skulle åka sjuans spårvagn tillbaka till centrum...
Själva insläppet flöt bra och toaletter fanns det gott om men öl hade stockholmarna inte lärt sig sälja ännu. Den lilla barsektionen som fanns nere på planen hade inte en chans att servera alla människorna där och jag lämnade arenan med torr hals....
Gräsmattan var väl täckt med tjock plats och det ska bli spännande att se i måndagens match hur väl gräset har klarat sig efter två konserter så tätt inpå. Det är ju en förutsättning att man fixar detta om man vill kunna ha ett välbokat evenemangsschema där man växlar fotboll och andra arrangemang om vartannat. Konstgräns är ju inte aktuellt på fotbollslandslagets nationalarena.
Arenan känns väldigt stor på insidan och inte ens med 55 000 röststarka Brucefans blev ljudet särskilt bra där inne. Om man står på planen på Ullevi kan man ju höra när en sittplatssektion jublar men på Friends så försvinner ljudet iväg ut i rymden på nåt konstigt sätt. I och med att arenan har tre etage är det mycket svårare att få en samlad publikreaktion och jag undrar om Friends någonsin kommer att utveckla en egen konsertsjäl...?
Bortom all denna klagan så bjöd ändå Bruce på två häftiga konserter och jag är fotfarande grymt avundsjuk på Stockholm för att de nu har två fotbollsarenor med öppningsbart tak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar