Bakom dessa siffror döljer sig naturligtvis många detaljer som jag inte hinner återberätta eller analysera. T ex har Helsingborg sålt spelarrättigheter för 14 mkr för att lyfta resultatet, Djurgården verkar varje år vara beroende av gåvor i 10-miljonersklassen från rika supportrar och Kalmar verkar ha svårt att orka bära sin nya arena. Trots årets negativa resultat på -3,3 mkr så är alltså Blåvitts ekonomi under 2013 bland de bättre i Allsvenskan.
Jag har även försökt jämföra några av de allsvenskan lagens intäkter utifrån hur de redovisar dem i sina årsrapporter. Här befinner sig Blåvitt på en fjärde plats när det gäller samlade intäkter och det är lite oroväckande att de blåvita siffrorna bärs upp så mycket av transferintäkter. Som en tröst så är även Djurgårdens (gåvor samt engångsersättning från PEAB) och Elfsborgs (Europa League) siffror dopade med stora intäkter av engångskaraktär.
Intressant sammanställning som samtidigt är mycket beklämmande. Samtliga svenska lag med ambitioner går med mindre eller större minus. Detta trots en del mycket märkliga intäkter som särskilda gåvor (Djurgården) eller avyttringar av spelare som ännu inte lämnat (Helsingborg). Tidigare år har Malmö och Kalmar gjort liknande förstärkningar av kapitalet. Alltså de svenska klubbarna klarar inte av att driva verksamheten utifrån sina intäkter. Möjligen kan man åstadkomma ett plusresultat under ett år då större spelarförsäljningar görs (AIK och Helsingborg 2011). Klubbarna bör ha en potential att förstärka marknads- och sponsorintäkter. Merchandise är faktiskt en förlustaffär i många föreningar. Och sedan finns anledning att ifrågasätta antalet spelare i trupperna. Kanske räcker det med 16-17 seniorspelare och därefter komplettering med yngre talanger för att skapa möjlighet till bra träningar. Möjligen har en tillnyktring skett under årets silly season då flera klubbar valt att minska antalet dyra spelare i sina trupper. Gäller särskilt Elfsborg. Men om denna utveckling fortsätter lär vi aldrig få se svenska klubbar i Champions League
SvaraRaderaEftersom svensk fotboll befinner sig på en internationell marknad ganska långt ner i näringskedjan så kommer det alltid att vara en kniv på strupen om man vill konkurrera om bra spelare - typ äta eller att ätas.
RaderaDet är därför en illusion att tro att alla klubbarna ska kunna gå runt för när intäkterna ökar så ökar även spelarnas löne- och signon-krav. Det som möjligtvis händer är att man avancerar upp i näringskedjan lite - just nu är vi väl Europas 27:e bästa liga så det finns säkert potential att klättra några pinnhål. :-)
En viktig faktor för att kunna klättra i näringskedjan är dock att försöka få ett bättre TV-avtal nästa gång detta handlas upp så att klubbarna får in en större grundsumma årligen den vägen.