Min digitala oas där jag kan fundera, filosofera, grubbla, räkna, värdera, analysera, sammanställa, svära, rasa, jubla, skratta, gråta, fantisera, drömma, spekulera och lära mig mer om de två fotbollslag som berör mig allra mest...

söndag 28 december 2014

Oväntade värvningar med många frågor

Mats Gren tjuvstartar det kommande nyårsfirandet med två rejäla smällare när Blåvitt idag presenterade värvningarna av Kasim Prosper och Sabah Lawson. Det här kom verkligen oväntat och just nu är frågorna fler än svaren.

Den första frågan som virvlar förbi är naturligtvis om spelarna är tillräckligt bra för att gå in i Blåvitts A-lag? Är de tillräckligt bra för startelvan eller är de tänkta som truppspelare inledningsvis? Mats Gren och Mikael Stahre var på plats i Ghana tidigare i år men hur har man därefter följt upp sina intryck och hur har man scoutat dessa spelare? Har Olle Sultan varit där nere eller har man främst förlitat sig på videorapporter? Att man smäller till med femåriga kontrakt för båda spelarna tyder förhoppningsvis på en grundlig scoutning där man känner sig säker på deras kvalitet. I årets Gothia Cup spel fick det blåvita U17-laget förresten sin enda förlust mot Right To Dream från Ghana - undrar om någon av dessa spelare var med där?

Den andra frågan är hur dessa värvningarna ska beaktas i förhållande till den egna ungdomsverksamheten? I gårdagens blogginlägg om årets flöden av unga spelare inom Blåvitt noterade jag att det i år inte fanns några externa ungdomsvärvningar direkt till A-laget i år men nu finns det hastigt och lustigt två stycken. Ska dessa externa värvningar ses som ett komplement till den egna ungdomsverksamheten eller som en framtida konkurrent? Kasim Prosper (1996) som är en vänsterfotad ytter har kanske ingen direkt motsvarighet i U19 medan innermittfältaren Sabah Lawson (1997) blir en direkt konkurrent till bl a de egna innermittfältarna Oskar Kindlund (1997) och Oskar Jansson (1998). 

Som alltid är jag även nyfiken på hur den här typen av värvningar ser ut ekonomiskt? Vad betalar man i transfersumma till Inter Allies i Ghana och hur står sig kostnaden mot att plocka fram egna ungdomar? När det gäller lönekostnaden för så pass unga spelare så är den nog rimlig och inte särskilt betungande - vi talar inte om några nya tunga Gerzic-åtaganden här. Slutligen hoppas jag att det är Blåvitt som nu äger spelarnas kontrakt och att det inte finns något mixat ägande med klubben i Ghana, även om jag kan tänka mig att vidareförsäljningsprocenten som tillfaller dem vid en eventuell framtida försäljning är ganska hög.

Även om de här värvningarna är mycket spännande så vill jag nog veta lite mer innan jag säger bu eller bä. Jag hoppas naturligtvis att Blåvitt har träffat rätt denna gång inom en nisch där man tidigare har haft svårt att göra lyckade värvningar. Det mesta tyder nu också på att Mats Gren har fyllt sin trupp för 2015 på de flesta positioner med undantag för en större sista värvning till innermittfältet. Vem denna mystiska stjärnvärvning är som ska sprida guldglimmer över vårt lag till kommande säsong är det många blåvita supportrar som undrar över.

5 kommentarer:

  1. Per-Anders Sandberg (Wico TB)28 december 2014 kl. 12:46

    Jag antar att Seb och Gustva är tänkta startspelare på innermittfältet. Då blir väl Lawson i första hand tänkt som truppbreddare till att börja med. Som läget är idag så står ju egentligen blåvitt med dessa tre som enda kontrakterade renodlade innermittfältare. Det borde innebära att det finns plats för någon från u-trupperna att flyttas upp. Jag tror dessutom att de här 2 tillför det som saknas i truppen idag. Snabbhet, spelare som är bra på att driva bollen och utmana man mot man. Tycker förvärven känns spännande och att det är kul med Grens nytänk men inser att detta kan det bli vad som helst av. Förhoppningsvis har man scoutat ordentligt och vet vad man får.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte Blåvitt kan nöja sig med endast Seb och Gustav som etablerade innermittfältare utan att Gren nog vill ha in en tredje som är minst lika bra som de två.

      Radera
    2. Per-Anders Sandberg (Wico TB)28 december 2014 kl. 13:46

      Jag både förstår och inte förstår det resonemanget. Det är ju ett etablerat tänk och inget fel med det men samtidigt så om man har 3 etablerade innermittfältare så blir det ju alltid den tredje spelaren som hoppar in när man har skador/avstängningar på någon av de övriga två. Det innebär att det blir väldigt svårt för ungdomarna att slå sig in i laget om de hela tiden skall vara 4:e eller till och med 5:e alternativ men som sagt det är inget konstigt tänk och jag köper att man kanske inte vill riskera att behöva lita på ett alltför ungt innermittfält. Seb är ju dessutom ett osäkert kort med tanke på skadehistoriken.

      Radera
  2. Besked idag om att Jakob Johansson går till AEK Athen. Tycker det är ett underbetyg att en av Allsvenskans 10 bästa innermittfältare atraheras av att spela i grekiska andraligan. Hade varit mycket intressant att fortsatt sett honom på Blåvitts mittfält för att istället senare finna en mer intressant liga och klubb.
    När Gerzic lämnar står Blåvitt med två etablerade mttfältare, tror att dagens värvningar är att se som utvecklingsvärvningar, de är inte tänkta att gå in i startelvan. Istället är förhoppningen att de stegvis ska blomma ut. Jämför med Häcken, Helsingborg, AIK m fl som regelmässigt gör denna typ av värvningar. En del av dessa kommer att lyckas andra kommer att misslyckas. Den ekonomiska risken är liten. En stor rörelse av spelare från andra länder och kontinenter ställer dock höga krav på att klubben är framgångsrik med att integrera dem i Sverige och Göteborg. Och den allt större spelaromsättningen i Blåvitt får en att ställa frågor kring klubbkänsla och lagidentitet.
    Hoppas att Seb, Gurra men även Bjärsmyr kommer att stanna ett antal år i klubben, Tror det är viktigt för kontinuiuteten. Tror Jonsson spelat en viktigt sådan roll i många år, men nu har han problem med det allsvenska tempot och får mer ses som en truppspelare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tråkiga för oss är väl att det finns mer pengar och bättre väder även i den grekiska andraligan än i Allsvenskan. AEK Athen förväntas väl dessutom ta klivet upp i förstadivisionen.
      Håller med dig om kontinuiteten och att man måste ha en stabil stomme av spelare som står för klubbkänslan över längre tid..

      Radera