Min digitala oas där jag kan fundera, filosofera, grubbla, räkna, värdera, analysera, sammanställa, svära, rasa, jubla, skratta, gråta, fantisera, drömma, spekulera och lära mig mer om de två fotbollslag som berör mig allra mest...

söndag 22 mars 2015

Har Blåvitt förändrat sin kontraktsstrategi?

58 miljoner kronor i spelarkostnader under 2014. Jag har stirrat på den här siffran upprepande gånger och försökt förstå hur stor summa detta är och hur Blåvitt lyckades göra av med så mycket pengar.

Det första man ska ha klart för sig är att 58 mkr är en hysteriskt hög siffra för IFK Göteborg och en ökning med drygt 50% under de senaste två åren. För det andra behöver man även förstå att 58 mkr är en av de absolut högsta spelartruppkostnaderna i Allsvenskan - kanske t o m den allra högsta om man kunde isolera bort bonuseffekterna av Malmös Europaäventyr. Slutligen måste man inse att signoff-effekterna för Gerzic, Sobralense och Stahre är marginella i dessa 58 mkr och att storleken främst beror på att Blåvitt har köpt nya spelare och ledare.

Så sent som i september ifjol kände jag att jag började få någorlunda grepp om 2012 års spelarlöner och vilka summor föreningen rörde sig med då. Man kunde där få en någorlunda uppfattning om hur kostnaderna var fördelade inom truppen och mycket Blåvitt betalade sin absolut bästa spelare. Man kunde i dessa siffror även få en rimlig förklaringsmodell till varför kostnaderna ökade från 38 mkr till 44 mkr mellan 2012 och 2013. I dessa siffror finns det dock absolut ingenting som förklarar en ökning upp till 58 mkr!

Så hur ska man förklara dessa 58 mkr då? Jag har en teori att en del av förklaringen stavas signon, som betalas ut direkt istället för att fördelas ut över kontraktstiden, och kan exemplifieras med den här artikeln som beskriver Thomas Rognes lön. I takt med att Blåvitt har börjat värva allt fler riktigt bra utländska spelare så har sannolikt signon-summornas andel av lönekostnaderna ökat väsentligt det senaste året. Om Thomas Rogne får en signon på 3,5 mkr så kan man nog ana att både Jakob Ankersen, Sören Rieks, Malick Mané, May Mahlangu och kanske även en hemvändande Gustav Svensson har/hade kontrakt där signonutbetalningen står för en större del av den totala lönen. Det kan säkert finnas skattemässiga skäl till hur man fördelar utbetalningar av signon och lön på ett optimalt sätt beroende på var spelaren kommer ifrån.

Innebär den ökade andelen utländska spelare i truppen en förändrad kontraktsstrategi?
Om jag har rätt i den här teorin så finns det både goda och dåliga nyheter. De dåliga nyheterna (för mig) är att det framöver blir ännu svårare att försöka uppskatta kostnaderna för den blåvita spelartruppen då de kommer att variera mer från år till år.  De goda nyheterna är att det borde finnas stora möjligheter för Blåvitt att hålla kostnaderna för spelartruppen på en nivå som inte långsiktigt äventyrar föreningens ekonomi. Genom att ha framtunga kontrakt med högre signon och lägre lön släpar man förhoppningsvis inte med sig tunga kostnader till kommande år. Förhoppningsvis genomförs värvningar med stora signonutbetalningar endast vid tidpunkter när man anser sig ha råd.

Det vore naturligtvis en dröm att lyckas bryta ner dessa 58 mkr i detalj per spelare och få en samlad bild över Blåvitts kontraktsstrategier men det är nog en utopi. Istället får jag fortsätta att lägga pussel baserat på olika open source fakta för att förhoppningsvis inte bli lika överraskad vid kommande årsredovisning.

6 kommentarer:

  1. Menar du att sign-on till en spelare från en utländsk klubb inte (längre?) får skrivas av över kontraktstiden? Eller har du någon teori om varför man skulle välja att bokföra hela summan första året?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är transfersummorna som skrivs av över kontraktstiden och det gör de fortfarande.
      Signon bokförs som lön i samband med utbetalningen men här kan man ha olika strategier - antingen betalar man ut signon i sin helhet vid kontraktsskrivandet eller så delar man upp den över kontraktstiden.
      T ex delade man upp Sobras signon över hela kontraktstiden så att han fick 1/4 varje år (sannolikt för att hålla honom motiverad).
      Med spelare som värvas inom Sverige är det nog skattemässigt lika för båda alternativen men med spelare som värvas från utlandet är det sannolikt mest fördelaktigt att ta en stor signon i början av kontraktet.

      Radera
    2. Har du någon känsla för vad som är "okej" ur skattesynpunkt att ta ut som sign-on relativt vad spelaren sedan får i månadslön? Och hur det skattemässigt skiljer sig åt. Ta Rogne som köps från Storbritannien och får (väl?) på något sätt skatta sign-on baserat på detta men sedan går på förmånlig artistskatt på månadslönen. Är det fördelaktigt med sign-on relativt månadslön med artistskatt? Eller är det bara krav från spelaren att få så mycket up front som möjligt?

      Radera
    3. Jag kan tyvärr inte skattesystemen, vare sig svenska eller utländska, tillräckligt bra för att veta hur man "skatteplanerar" på bästa sätt mellan lön och signon. Men det är väl sådant som agenter och klubbar är duktiga på när ett avtal ska träffas.

      Radera
  2. Den här minskningen av kostnaden med ~14mkr för elittruppen som förutspås i din och den andra skuggbudgeten, är den verkligen rimlig givet de förstärkningar som gjorts? Ungefär 11 (räknar vissa halvt) spelare med hög till väldigt hög allsvensk lön har lämnat och 8 har tillkommit. Om inte de gamla kontrakten var extremt dåligt skrivna eller de nya extremt väl skrivna kan det knappast skilja så mycket i kostnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kassören i styrelsen har ju gått ut och sagt detta så just nu är det vad vi har att gå på. Om 2014 års kraftiga puckel i spelarkostnaderna främst beror på stora engångsbaserade signonkostnader så borde det gå att trycka ner kostnaderna rejält i år om man vill.
      Dessutom var nog flera av de gamla kontrakten (som kom till när vi hade Prioritets pengar) dyrare än de inhemska spelare (t ex Boman och Pettersson) som har kommit in i år.

      Radera