Spurs vann igår årets sista match i Premier League med 1-0 borta mot Everton och tog sig därmed upp på en femteplats i tabellen. Det är väl ungefär som vanligt numera om man tittar på de senaste årens tabellplaceringar:
2009/2010 - 70 poäng - 4:e plats
2010/2011 - 62 poäng - 5:e plats
2011/2012 - 69 poäng - 4:e plats
2012/2013 - 72 poäng - 5:e plats
2013/2014 - 69 poäng - 6:e plats
2014/2015 - 64 poäng - 5:e plats
Spurs har etablerat sig där nånstans i gränslandet strax under topplagen och brukar ibland få epitetet best of the rest. Viljan att utmana toppen är stark men hittills så har resurserna och förmågan saknats. När det gäller resurserna så är Spurs redan nu ett av de mest lönsamma fotbollslagen i England men det som saknas är en ny arena för att kunna öka publikkapaciteten från nuvarande 36 000 pers till 60 000 pers. Den nya arenan kommer att finnas på plats om drygt 3 år så tills dess gäller det att göra det bästa av förutsättningarna på White Hart Lane.
När det gäller förmågan så handlar det mycket om det liljevita tålamodet och de ständiga tränarbytena. Att Spurs har haft nio tränare på 2000-talet är en av anledningarna till att man aldrig kommer framåt för med varje ny tränare blir det ju en slags omstart när denne ska sätta sin prägel på truppen. Nu verkar det som att som klubbens ordförande Daniel Levy tänker ha ett längre tålamod med Mauricio Poccettino men det tror jag på när jag ser det. Poch har gjort en helt ok första säsong med Spurs även om spelet de sista månaderna har varit en besvikelse. Jag hoppas och tror att han kan fortsätta utveckla laget kommande säsong och kanske nå den där åtråvärda fjärdeplatsen som ger spel i Champions League.
Nu väntar som alltid en spännande sommar med silly season där flera spelare kommer att lämna och några nya kommer att värvas. Jag ska försöka skriva ihop några tankar om den kommande silly season lite senare den här veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar