Jag är rädd...

...för den stora tomhet som kommer strax efter den 7 november kl 16.45 när domaren blåser av säsongens sista match och en sex månaders väntan på nästa säsong inleds.

• November kommer nog att vara väldigt händelselös och vi supportrar kan mest ägna oss åt att lipa över den ganska mediokra säsongen. Kanske kommer det något besked om nyförvärv eller spelare som lämnar?
• December fortsätter som november men här borde nog truppen till nästa säsong ta slutgiltig form. Jag har ju mina funderingar över vad som ska hända, får väl se om det stämmer eller inte. Nån gång under december kommer man även kunna förlänga sitt årskort.
• I januari börjar försäsongsträningen. I år var jag på det allra första bollpasset i Isladan i januari, kanske blir det en ny årlig tradition att gå dit och frysa?
• I februari åker Blåvitt till södra Spanien för att spela Copa del Sol. Hmmm, hur är vädret där nere då, kanske värt en liten semester?
• I mars blir det förhoppningsvis försäsongsmatcher igen på Valhalla där man äntligen får sjunga Snart Skiner Poseidon och skratta åt konfiskerade rulltårtor och kaffetermosar. I mars släpps även årsrapporten och IFK Göteborg håller sitt årsmöte.
• I april börjar äntligen allvaret igen! Förhoppningsvis några veckor senare än i år, förhoppningsvis med sol och värme i luften och förhoppningsvis på en grön gräsmatta. Jaja, vi får väl se vad Gamla Ullevis löften om ljusterapi och skotska trollkarlar lyckas göra med vår potatisåker...