Min digitala oas där jag kan fundera, filosofera, grubbla, räkna, värdera, analysera, sammanställa, svära, rasa, jubla, skratta, gråta, fantisera, drömma, spekulera och lära mig mer om de två fotbollslag som berör mig allra mest...

tisdag 17 september 2013

We´ll sing what we want

Tottenham har såväl historiskt som idag haft många supportrar i London som har judisk bakgrund eller tro. Det har utsatt klubbens supportrar för en rad uttalade antisemitiska attacker genom åren från andra fans, senast i Europa League förra säsongen borta mot Lazio.

En bar i Rom där Spursfans laddade upp blev stormad av Laziofans
Tottenhams supportrar har själva haft en ganska avslappnad attityd till sin judiska historia. Ett av de mest populära stridsropen är just Yid Army! och man ropar även Yiddo under matcherna till lagets mest omtyckta spelare.



Nu har dock striden om ordet Yid blossat upp igen när det engelska fotbollsförbundet i förra veckan förbjöd användningen av ordet och hotade med åtal mot de supportrar som använder det. Syftet är naturligtvis att komma åt rasismen på arenorna men från liljevitt håll så har reaktionerna varit skeptiska. Tottenham Hotspur är väl medveten om varför de egna supportrarna använder ordet och har varje säsong en dialog med sina supportrar - så länge som användningen av ordet har ett positivt syfte så stöder man den: Our fans historically adopted the chant as a defence mechanism in order to own the term and thereby deflect anti-semitic abuse. They do not use the term with any deliberate intent to cause offence.

Tottenhams supportrar bemötte förbudet mot ordet genom att i helgens hemmamatch mot Norwich inleda med We'll sing what we want och sedan följa upp det med ett högljutt Yid Army!.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar