Min digitala oas där jag kan fundera, filosofera, grubbla, räkna, värdera, analysera, sammanställa, svära, rasa, jubla, skratta, gråta, fantisera, drömma, spekulera och lära mig mer om de två fotbollslag som berör mig allra mest...

torsdag 12 december 2013

Hade Blåvitt klarat sig utan ungdomar?

Det har blivit många inlägg kring den blåvita ungdomsverksamheten de senaste dagarna och idag kommer ett sista inlägg på ett tag där jag ställer mig frågan om Blåvitt hade klarat sig helt utan ungdomsverksamhet och istället bara haft ett A-lag? Rent ekonomiskt så hade man ju direkt sparat in 8,8 mkr netto varav 4,9 mkr är U19-truppens kostnader och 3,9 mkr är övrig ungdomsverksamhet. Men hur gör man sedan och vad kostar de alternativa lösningarna?

1. Spelartruppen
Idag fyller U19-truppen ut både träningar och matchtruppen vid behov och finns där som en ständig personalpool i reserv. Utan ungdomarna så hade Blåvitt behövt hålla sig med en större A-trupp för att gardera sig för oförutsedda händelser under året. Jag bedömer att man skulle behöva ha minst 2-3 spelare ytterligare, däribland en tredjemålvakt, för att klara sig igenom en säsong. Kostnad: 1,5 mkr extra per år.

2. Spelarvärvningar
Det årliga värvningsbehovet av unga spelare är just nu 2,8 spelare per år i genomsnitt och med en något större trupp så kan vi avrunda den siffran uppåt till 3 spelare per år. I mitt föregående ungdomsinlägg så uppskattade jag genomsnittskostnaden för att värva externa ungdomar till ca 2 mkr per spelare men jag tror att den kostnaden skulle öka om Blåvitt inte hade en egen ungdomsverksamhet. Alla andra lag skulle ju veta att Blåvitt var en köpande klubb utan egna alternativ och det skulle dra upp prisnivån en del. I det här inlägget stannar vi dock kvar på 2 mkr per spelare. Kostnad: 6 mkr per år.

3. Träning och trupputveckling
Utan ungdomar så hade Blåvitt inte kunnat vara med i vare sig U17, U19 och U21 Allsvenskan och särskilt den sistnämnda serien hade skapat ett stort problem för A-laget. I U21 matchar man ju de spelare i A-laget som inte får speltid i de senaste tävlingsmatcherna eller som är på väg tillbaka efter skador. Utan dessa 20 "gratis" träningsmatcher med lite tävlingsnerv så hade 7-9 spelare i A-laget, inklusive alla reservmålvakter, fått en sämre utveckling över tid och det hade påverkat hela truppens kvalitet. Jag klarar inte av att sätta en kostnad på detta men sannolikt så hade det kostat en del varje år.

4. Transfers
De senaste åren så har Blåvitt kunnat sälja en del yngre spelare utan att behöva betala särskilt höga utbildningsbidrag, solidaritetsersättningar och vidareförsäljningsklausuler till andra lag. Ta som exempel försäljningen av David Moberg Karlsson där Blåvitt fick behålla nästan hela transfersumman på 17 mkr själva medan IFK Mariestad bara fick några hundratusen kronor. Med endast köpta spelare i laget så hade Blåvitt förlorat någon eller några miljoner kronor till andra klubbar varje år i samband med transfers.

5. Träffsäkerhet
Med egna ungdomar så har man större möjlighet att följa deras utveckling och flytta upp dem till A-laget när man känner sig säker på att de är mogna för det och uppfyller de behov/krav som A-laget har. Bland Blåvitts uppflyttade ungdomar så spelar som sagt 54% av dem på allsvensk nivå eller högre idag vilket även blir ett mått på träffsäkerheten i värvningen. Jag tror inte att det finns något lag som har så hög träffsäkerhet på sina externa värvningar och det kostar naturligtvis mycket pengar att varje år göra misslyckade transfers.

6. Anseende
Att vara en förening som även sysslar med ungdomars fritid och breddidrott ger ett anseende hos både föräldrar, ungdomar, samhället och potentiella sponsorer. Jag tror t ex inte att det är någon slump att Blåvitts två största sponsorer, Prioritet och SEFA, båda engagerar sig så hårt i den nya Änglagården. Utan sin ungdomsverksamhet så hade Blåvitt haft en mycket smalare kontaktyta gentemot Göteborgssamhället samt gentemot potentiella åskådare och sponsorer. Jag tror att detta samhällsengagemang är värt mycket pengar varje år.

Det finns ytterligare faktorer, t ex spelaridentitet, hemvändare mm, som man också kan sätta pengar på men jag stannar här. Jag är bergfast övertygad att den blåvita ungdomsverksamheten är en ovärderlig del av IFK Göteborgs identitet och framtid och jag är lika övertygad om att den även är lönsam ekonomiskt.

3 kommentarer:

  1. Intressant. Tror dock du är fel ute när det gäller kostnad per invärvad breddspelare. Spelare som Sana, JJ, Faltsetas, Bjärsmyr, Kalle Svensson och säkert ett par till har värvats i unga år till A - truppen och jag tror ingen av dem kostat mer än max en halv miljon. Bojanic och Augustinsson ser jag som undantag då de redan varit hyfsat etablerade eller sedda som stora talanger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Sana kostade ca 1 mkr, JJ var gratis och Falex kostade 0,5 mkr, de övriga vet jag inte. Och visst kan du säkert värva en och annan breddspelare billigare än mina genomsnittliga 2 mkr.

      Men har du inga egna ungdomar så kan du ju inte bygga din verksamhet på att i huvudsak värva breddspelare. Dessutom kommer du ha lägre träffsäkerhet än nuvarande 54% i dina värvningar.

      Du måste således ha höga ambitioner och sikta på att i huvudsak värva unga spetsspelare och då kommer du att hamna över 2 mkr. Kolla bara på några av de unga "egna" spetsspelare som vi har och fundera på vad de hade kostat att köpa in - Joel, Robin, Sam m fl.

      Radera
  2. Vill även poängtera hur unga spelare som Augustinsson och Bojanic kanske hade valt andra klubbar om inte Blåvitt hade så gott anseende för sin ungdomsverksamhet.

    SvaraRadera