Gräsliga vinnare och förlorare

Låt mig börja det här inlägget med att säga att i mina drömmar så spelar IFK Göteborg alltid på en helt egen arena med naturgräs. Men utanför dessa drömmar så tränger sig en bister verklighet, som har en helt annan agenda, allt närmare.

Idag lyfte Öis sportchef förslaget att lägga konstgräs på Gamla Ullevi och det är ju något som har ventilerats och diskuterats tidigare. Om man i detta förslag väger in att kommunen just nu inte har tillräckligt med pengar för att bygga om Rambergsvallen och dessutom är intresserade av Valhalla IP som en plats för den nya inomhusarenan så förstår man att det är starka krafter i rörelse. Om det skulle bli konstgräs på Gamla Ullevi framöver så är det lätt att se vilka som blir vinnare och vilka som blir förlorare.

Hur länge förblir det naturgräs på Gamla Ullevi?

Staden Göteborg och dess skattebetalare blir en stor vinnare. Förutom att man slipper bygga en nya arena åt Häcken (200 mkr) så får man tillgång till två attraktiva tomter vid Rambergsvallen och Valhalla IP (minst 100 mkr styck) för andra ändamål. En del av dessa vinster kan säkert användas till att minska Gamla Ullevis lån (=lägre kapitaltjänstkostnader) och driftkostnaderna blir också lättare att hantera om fler föreningar är med och delar på bördan framöver. Dessutom kan man säkert trycka in ytterligare några evenemang på Gamla Ullevi under året, t ex konserter och andra idrottsevenemang som förbättrar ekonomin ytterligare.

Öis, Häcken och Kopparbergs blir också vinnare när man omedelbart får permanent tillgång till moderna arenafaciliteter. Gais tjänar väl inget inledningsvis på detta men kan också se fram emot en förbättrad driftkalkyl på arenan framöver.

Svenska Damlandslaget blir förlorare när deras nationalarena får ett annat underlag eftersom landslagsfotbollen inte är intresserad av spel på konstgräs. Sannolikt så kommer Damlandslaget i en sådan situation behöva söka sig vidare till någon annan arena framöver.

IFK Göteborg blir en stor förlorare eftersom föreningen så tydligt positionerar sig som ett naturgräslag och där det finns en uttalad strategi att A-laget, U21-laget och U19-laget ska spela på naturgräs om det är möjligt. Man ska dock ha med sig att Blåvitt redan nu under ett år genomför upp till 40% av sina träningar och nästan 30% av tävlingsmatcherna på konstgräs. Frågan är hur dramatiskt och stort steget över till konstgräs skulle bli i praktiken? Kan man vara ett konstgräslag i nationellt spel på Gamla Ullevi och t ex förbli ett naturgräslag i internationella sammanhang (om man tar sig dit igen...) på Nya Ullevi?

Redan ett konstgräslag? Blåvitt tränar varje år på konstgräs vid Härlanda Park, uppe i Skatås, i Isladan, på den lilla planen vid Kamratgården eller som här på Valhalla. Framöver tillkommer även den nya inomhushallen vid Änglagården.

Långsamt men säkert så kan Blåvitt förlora en match där man snart kanske står helt ensamma i sin ringhörna. Hur länge orkar man argumentera för sin ståndpunkt kring naturgräs? Hur länge orkar de andra lyssna och bry sig? En intressant fråga blir hur mycket pengar det skulle vara värt för kommunen att få Blåvitt att redan nu acceptera konstgräs? Om kommunen t ex skulle erbjuda Clean Court på Gamla Ullevi till samma hyresnivå som Blåvitt har idag plus att man erbjuder Blåvitt en ny egen fullstor konstgräsplan för träning vid Kamratgården - klarar föreningen av att säga nej då?