Ikväll börjar äntligen VM och nu är det dessutom bara två dagar kvar till Englands första gruppspelsmatch mot Italien, en match som kommer att spelas på en halvfärdig arena med en usel gräsmatta om man får tro media.
I det engelska lägret är det som vanligt lite upp och ner. Danny Welbeck åkte på en skada på en träning nyligen men förväntas vara redo till lördag. Den stora snackisen de senaste dagarna har dock varit Paul Scholes oväntade och fräna kritik mot Wayne Rooney. Scholes, som ju alltid har varit en tystlåten person som har undvikit media, gick överraskande ut och sa att 28-årige Rooneys bästa år är förbi eftersom han började sin karriär så tidigt som vid 16 års ålder. Detta har satt rejäl fart på den engelska pressen och det har även upprört en del av spelarna, inklusive Rooney själv. Vi får väl se hur detta påverkar Rooneys prestation på lördag.
En klassiker när det gäller England och VM är att det komponeras många mer eller mindre lyckade VM-sånger och i år är inget undantag. Den officiella låten är ett skämt och varken den här eller den här inofficiella låten gör mig särskilt imponerad. Den här inofficiella låten är dock någorlunda okej till en pilsner och en påse chips och det finns mer därute för den som orkar leta och lyssna.
Den överlägset bästa engelska fotbollslåten skrevs dock redan 1996 och är fortfarande så smärtsamt sann och längtansfull. Även som Blåvittsupporter börjar man efter många års titeltorka att känna igen sig i texten till denna sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar