Så här dagen efter en bitter förlust mot Malmö blir det naturligtvis en hel del tankar kring vad som gick snett och vad som måste förbättras på olika håll. Samtidigt vill jag inte känna mig alltför pessimistisk för allt var inte dåligt igår och Blåvitt borde snabbt kunna studsa tillbaka från det här. Låt Häcken få känna av vår revanschlust på söndag!
Att det saknades en plan B på planen igår var dock tydligt för nästan alla våra anfall dog ut i ett evigt bolltrampande längs kanterna eller bröts av en påpasslig Malmöfot i ett avgörande passningsläge. Det är ingen slump att det blir så för Blåvitt spelar med för små marginaler och för lite variation och fantasi i anfallsspelet när det börjar låsa sig. Här måste man våga och kunna bredda repertoaren även i pressade lägen med bl a fler tidiga inlägg, skottförsök och distinkta djupledsbollar etc.
Efter att ha kikat om på en del av matchen så vill jag justera upp mitt betyg på Mattias Bjärsmyr från en tvåa till en trea. Han och Thomas Rogne bidrog båda två lika mycket till att stoppa Malmös offensiv igår, även om Rogne just nu har bättre offensiva passningar och uppspel. En annan som hade kunnat få en fyra i betyg om bara vilja och hjärta räknades var Sebastian Eriksson (älskar när han blir vansinnig på en trög Jonas Eriksson som bromsade igångsättningen av spelet vid några frisparkar) men fortfarande så är tyvärr felprocenten för hög i avgörande beslut och passningar hos Sebban.
Gustav Engvall måste dessvärre operera menisken redan nu på fredag och blir därefter borta i 4-6 veckor. Jättetråkigt både för honom och för laget men förhoppningsvis så kommer han tillbaka snabbt efter rehaben. Nu blir det Vibe, Boman och Mikkelsen som får axla anfallsrollen i de kommande matcherna och förhoppningsvis får både Patrik Karlsson Lagemyr och Victor Edvardsen vara med på A-lagets träningar den närmaste tiden. Victor gjorde för övrigt sitt 18:e mål (!) för säsongen när U19 vände 0-2 till seger 5-3 mot Lund i U19 Allsvenskan den senaste helgen.
Diskussionerna om klackens insats, LS insats och de eviga jävla bengalbränningarna har pågått idag på olika forum. Det finns mycket att säga om just detta och en som har fångat en hel del av mina tankar är Magnus Thorn hos blogg-grannen Baraben. Vad skönt att slippa skriva och bara kunna länka till hans inlägg HÄR.
Till slut kan man notera att Blåvitt har blivit bättre på att utnyttja exponeringsytan utanför entrén efter att detta blev tillåtet i fjol. Banderollen med "Matchdag Välkomna" sitter nu över två av entréerna och det är bra. Jag tycker dock att den här banderollen borde vara ännu längre och innehålla fler offensiva budskap som tänder publiken och skapar en känsla av stolthet att gå genom grindarna. Vi har många bra budskap i våra supportersånger som kunde synas här, t ex Framåt Blåvitt gör ett mål! eller Snart skiner Poseidon och Blåvitt står kvar!. Symbolen 18-6-2 känns också som ett givet budskap på den här banderollen för att påminna alla om föreningens stolta historia - vänta dock gärna en månad med att trycka upp en ny banderoll så att sifferraden hinner bli ännu bättre.
Jag har idag kollat på söndagens match och har lite funderingar...
SvaraRaderaI matcherna i Svenska cupen tyckte jag att Blåvitt stod för ett ganska varierat spel, man bytte kanter, hittade instick, långa och korta bollar och man transporterade bollen emellan varandra genom passningar. Matcherna i Allsvenskan har blåvitt enligt mig ändrat sig lite, många spelare och inte minst Ankersen och Seb springer för mycket med bollen, man kommer nära sina medspelare och motståndare och inget spelavstånd finns. Bollen går för långsamt emellan spelarna och man väntar så mycket på att något ska hända att man bara står stilla med bollen och sen lägger hem den till backlinjen eller så slår man en chansboll framåt i banan som motståndarna fångar upp.
Det var flera sådana sekvenser i matchen mot malmö som låg tight i försvaret, för att luckra upp så måste löpningarna tas och sen måste man våga spela bollen med fart och ha tålamod. Ankersen kommer ofta löpande på högerkant med boll, Emil tar löpning runt och öppnar upp, men istället för att utnyttja detta på flera olika sätt som att t.ex. spela in på en mötande forward, ta löpning in i banan och komma på vägspel så blir IFK ofta tittande och väntande på att bollen ska till Emil och sen inlägg. Här tycker jag att IFK är alldeles för ensidiga och spelet måste varieras mer, likt kvart och semin i Svenska cupen, känns som om man följer tankar på pappret alldeles för mycket, och då gäller det hela laget.
Motståndarna har ju naturligtvis analyserat våra matcher och gått igenom på sina matchgenomgångar hur man ska stoppa våra löpvägar. Det är precis som du säger genom variation i spelet som man återtar initiativet.
Radera