Akademin del 1 - kvalitén idag

Den blåvita ungdomsverksamheten är något som intresserar mig mycket och jag är ständigt nyfiken på hur man kan utveckla verksamheten så att Blåvitts ungdomar blir bättre och når längre och högre. Jag passade därför på att träffa Roger Gustafsson som är huvudansvarig för IFK Göteborgs Akademiverksamhet för ett längre samtal kring hur man tänker utveckla akademin framöver. I den här första delen av intervjun kastar vi oss raskt över nuläget i akademin och kvalitén på verksamheten idag: 

Den blåvita akademin har plockat fram 32 spelare ur de 12 senaste årskullarna som har fått ett seniorkontrakt direkt i ett allsvenskt lag efter sin ungdomstid hos oss. Är det en bra siffra som du är nöjd med?

Det beror på hur man ser det. Att kunna flytta upp tre spelare årligen har varit vår målsättning under längre tid. Grundtanken har ju varit att ha 50% egna spelare i A-truppen men den nivån når man inte längre med bara tre uppflyttade spelare per år eftersom det är så stor omsättning på spelare idag. Antingen klarar de inte det och lämnar oss efter bara något år eller så är de så duktiga att de blir utlandsproffs snabbt.

Hur många spelare skulle ni behöva flytta upp varje år för att kunna nå 50%?

Jag tror att vi behöver flytta upp fem spelare varje år. Vi har dock inte uttryck det som en målsättning att flytta upp fem stycken utan målet är fortfarande 50% egna spelare. Omvärlden förändras snabbt och spelarna stannar inte lika länge i klubbarna idag. Ta Barcelona som exempel, de får upp sina ungdomar och sedan stannar de där då de är högst upp i näringskedjan. De kan höja lönen hela tiden när de får anbud på sina spelare men det kan inte vi. Duktiga spelare som t ex Pontus Wernbloom och Marcus Berg försvinner från oss hela tiden och vi har ju ingen chans där - tänk om vi hade kunnat behålla dem lite längre!

Ta ett land som Holland som exempel, de har samma utmaningar som vi. Ajax, de sitter och resonerar precis som vi gör nu. De skulle gärna vilja behålla sina egna duktiga spelare tills de är 24-25 år men de lyckas inte med det. Istället förlorar de dem tidigt och alla runt laget klagar på att man inte lyckas sportsligt ute i Europa längre.

Just nu har vi bara 7 av 24 spelare i truppen (29%) som har kommit upp via akademin. Har ni funderat att ändra på målsättningen 50% egna spelare? Är den siffran fortfarande realistisk?

Den här målsättningen har varit uppe för diskussion regelbundet inom föreningen men vi vill ligga kvar på 50%, det är den målsättning vi vill ha. Den är dock svår att uppnå nu för tiden, väldigt svår.

Det här att vi även har unga egna spelare i A-truppen som inte stannar särskilt länge utan försvinner neråt i systemet eller åt sidan. Är det en utmaning att kunna behålla dem längre tid?

Ja, det är en utmaning, det är verkligen en utmaning. Det var enklare förr när spelare flyttades upp i A-truppen och sedan kanske stannade hos oss i 5-10 år. Men idag är det upp och försvinna, upp och bli proffs, upp och byta klubb etc. Många går ju ner i divisionerna vilket vi tycker är lite synd men det kan vara en naturligt steg om de inte behåller en plats i A-truppen hos oss eller inte tycker att de får tillräckligt med speltid. 

Är det även så att unga spelare är mer otåliga idag och omgående vill ha regelbunden speltid, plats på avbytarbänken, plats i startelvan etc? 
Så är det, det är en generell trend som syns långt ner i åldrarna ända från när de i praktiken kan byta klubb. Det byts ju klubbar idag på ungdomssidan i mycket större utsträckning. Det är ett annat samhälle idag där man t ex enklare byter skola etc och det syns även när det gäller valet av fotbollsklubb. Det blir lite grann så att gräset kan upplevas vara grönare på andra sidan staketet – ibland kan det vara det men för det mesta är det inte så.

Även vi tappar därför några av våra bästa unga Akademispelare emellanåt till mindre klubbar som kan lova något som inte vi kan lova just den spelaren – mera speltid, träna med äldre spelare, närmare till A-laget etc. Det kan tyckas lite knepigt men även vi lever i den verkligheten att vi kan förlora unga spelare. Ibland vill de efter något år komma tillbaka till oss när de upptäckt att det inte var så mycket bättre i den andra klubben men då kanske vi inte har någon ledig plats i laget längre.

Att så många av våra uppflyttade ungdomar ändå spelar i utlandet, i allsvenskan eller i superettan, är det ett hyfsat kvitto på att man har stor chans att försörja sig på sitt fotbollsspelande när man har varit akademispelare hos Blåvitt?

Absolut, så måste vi se det. Med tanke på att det gäller att vara en attraktiv ungdomsverksamhet så är det viktigt att kunna visa på att man kan lyckas som fotbollsspelare när man har varit hos oss. Och det även om du inte lyckas i vårt A-lag utan får börja om i lägre divisioner. Som t ex Kamal Mustafa som plötsligt är på väg upp igen, jag tycker det är superroligt och håller tummarna varje gång han hoppar in för Falkenberg!

Det här att Blåvitt häromåret värvade Ludwig Augustinsson och Darijan Bojanic, som båda var i juniorålder, direkt till A-laget. Är det en nödvändighet att behöva fylla på från utsidan ibland eller är det en nesa för Akademin att man inte kan fylla de positionerna med egna spelare?

Både och tycker jag. Det är ett litet minus för akademin när vi behöver värva unga spelare externt, vi ser ju helst att vi kan flytta upp egna unga spelare som kan blanda sig med de etablerade spelarna. Det ger den bästa mixen och det är även det som alla ungdomssatsande klubbar i världen som har nått framgång eftersträvar – duktiga egna akademispelare som blandas med riktigt duktiga etablerade spelare.

Men samtidigt måste vi göra det valet ibland att värva externt för klubben kan inte flytta upp spelare som inte håller kvalitén. A-laget måste vinna, det är prio ett i klubben och vi har det kravet på oss både internt och externt. Skulle vi börja flytta upp egna spelare bara för att vi ska ta upp egna spelare så skulle A-laget förlora på det och det hjälper inte akademin heller. Akademin är beroende av att A-laget går bra, det har en direkt påverkan på vår verksamhet och på intresset för att vilja spela i vår akademi.

De två spelarna Kasim Prosper och Sabah Lawson från Ghana som anländer snart är också i juniorålder. Blir det en slags utmaning för akademin?

Absolut, vi ska ju vara lika bra som dem. Men det behöver inte vara motsägelsefullt utan det går säkert att kombinera båda typerna av rekrytering av unga spelare till A-laget. Om vi nu, som jag tror, går från ett läge där vi har flyttat upp tre unga spelare årligen till en situation där vi ska flytta upp fem unga spelare framöver – då kommer det att finnas utrymme att flytta upp 3-5 egna spelare och samtidigt kunna ta in några externa värvningar. Vi måste dock ta fram så bra egna spelare att de alltid går upp. Det ska inte gå att stoppa dem utan de ska vara så duktiga att de tar en plats på sina egna kvalitéer och meriter. Det finns ingen klubb i världen, inklusive vår, som inte vill flytta upp en duktig egen spelare!

På senare tid har Blåvitt värvat många utländska spelare som går rakt in i A-truppens startelva och som även gör det svårare för de yngre spelarna att få en plats på bänken. Är det en trend som har någon påverkan på akademin?

Nej, jag tycker inte det. Man kan alltid diskutera kring Blåvitts identitet och vad det har för betydelse om vi har lokala spelare eller externa värvningar men det påverkar inte våra uppflyttningar. Blåvitt kommer aldrig ha råd att värva 24 etablerade spelare till A-truppen utan det kommer alltid att finnas ett utrymme för våra unga spelare att flyttas upp. Sen så ska våra uppflyttade spelare vara så duktiga när de flyttas upp att de kan utmana de som finns i A-truppen. Kanske inte alltid direkt men efter något år i A-truppen.

Om man jämför oss med de andra svenska elitlagen, hur tycker du att vi står oss?

Det finns en certifieringsmodell där man kan jämföra ungdomsverksamheterna. Sen beror det lite på hur man räknar och att den här certifieringen kanske kan gynna vissa klubbars arbetssätt. Hur som helst så är Brommapojkarna suveräna och sedan kommer Malmö. Och därefter kommer Blåvitt ganska jämnt tillsammans med Elfsborg, Helsingborg och AIK. Men det är framför allt Brommapojkarnas modell och Malmös modell som plockar fram fler elitspelare än vad vi gör idag.

Den årliga certifieringen av de svenska klubbarnas akademiverksamheter som Roger hänvisar till hanteras av Tipselit och finns i sin helhet HÄR. Under 2014 fanns det sex klubbar i landet som uppnådde maximala fem stjärnor (2 000 poäng eller fler) enligt följande:

1. Brommapojkarna 3 906 poäng

2. Malmö 2 998 poäng

3. Helsingborg 2 550 poäng

4. Elfsborg 2 473 poäng

5. IFK Göteborg 2 226 poäng

6. AIK 2 187 poäng

Vad är det i BP´s och Malmös arbete som gör att de lyckas bättre än vi?

När det gäller jämförelsen med Brommapojkarna beror det främst på att certifieringen räknar antalet spelare snarare än på hur hög nivå man spelar. Brommapojkarna som rör sig i gränslandet mellan Superettan och Allsvenskan har ofta många egna spelare i truppen när de tar sig upp i Allsvenskan och får då poäng för många spelare på en gång. Det blir lite enklare att skapa många allsvenska debutanter där nere medan vi som vill ligga i den allsvenska toppen inte kan arbeta på samma sätt. En annan faktor som påverkar är att BP´s ungdomsverksamhet är ungefär 15-20 ggr så stor som vår, då ökar naturligtvis chansen att få fram fler bra egna spelare.

Vad säger du om Malmös certifiering då?

Vad Roger tycker om Malmös ungdomsverksamhet och hur han vill utveckla den blåvita akademiverksamheten framöver kommer vi in på i del två av den här intervjun som finns HÄR.