IFK Göteborg - Sundsvall 3-2

Det är svårt att beskriva känslorna som far genom kroppen när man ser en guldstrid hålla på att glida oss ur händerna på ett sätt som känns helt jävla onödigt. Helig vrede blandas med skräckslagen panik och man mår fysiskt riktigt illa. Idag orkar jag inte jubla utan är bara lättad över att vi lyckades peta in ett segermål till slut.

Ska sanningen fram så har Blåvitt spelat dåligt ända sedan senaste landslagsuppehållet där vi ändå har gnetat oss till poäng mot Helsingborg, Hammarby, Elfsborg och nu Sundsvall. Tio poäng är riktigt bra på dessa fyra matcher där spelet har hackat och där så många spelare har underpresterat. Det här kommer inte att räcka till guld utan nu måste Jörgen Lennartsson få in ny energi i laget. Om han gör det genom att bänka någon av startelvaspelarna (Ankersen?) eller kommendera hela truppen till Liseberg för att spela femkamp får han avgöra men något måste göras.

I dagens match gjorde vårt försvar sin sämsta insats den här säsongen och för andra matchen i rad så lyckades motståndarna placera en frispark mellan målvakt och backlinje. För första gången den här säsongen så gjorde även John Alvbåge en tavla och det är ju tur att inte den blev avgörande. Även i offensiven är det flera spelare som inte levererar just nu och många spelare såg riktigt trötta ut på slutet av matchen.

Men vad fan, vi vann till slut och leder fortfarande Allsvenskan. Det får räcka för idag. *pust*